2013-04-19
14:04:24
Drömmen om mera!
Jag har nyligen kollat på en kort dokumentär om KRINK: The best drip ink in Graffiti. (https://www.youtube.com/watch?v=SK0zsNryFDA)
Min kreativitet får sällan utfall på det sättet jag önskar, jag kommer ofta på saker jag vill göra, och faktiskt känner att jag skulle kunna göra, men i de flesta fall sätts det käppar i hjuet på grund av jag skulle antingen kommer bryta mot lagar och regler eller sätta sprätt på pengar jag inte har.
Min kreativitet får sällan utfall på det sättet jag önskar, jag kommer ofta på saker jag vill göra, och faktiskt känner att jag skulle kunna göra, men i de flesta fall sätts det käppar i hjuet på grund av jag skulle antingen kommer bryta mot lagar och regler eller sätta sprätt på pengar jag inte har.
Jag känner att jag gärna skulle kunna spendera såväl massor med tid och pengar på mitt boende, men känns väldigt tråkigt när jag bor i en etta på 24kvm som jag dessutom hyr.
Här är några saker jag fått på kort under sneaste halvåret eller så.
Åkte runt och samlade ramar för att snygga till och fylla med kort på mina föräldrar i yngre dagar.
Har plockat fram block och tuschen igen, nu har jag ju bara bilder på kladd, men det finns försök till mer ambitiösa pieces också.
Jag har börjat jobba på en pressmall för att kunna tillverka egna longboards.
Det här är ett bord jag byggde under förra året till min Kusin, vart jävligt coolt, stort som fan!
Ni får en panda för att dom är roliga också!
2013-04-17
12:21:00
Jävla Tisdagsjävel.
Nu sitter jag hemma i stolen, framför datorn, igen.
Jag är sjuk, fysiskt, kanske mentalt.
Ångest och skamkänslor över att jag inte kan arbeta, när jag faktiskt har en chef som tror på mig och sträcker ut hakan för att jag ska få behålla mitt jobb så sviker jag honom igen, sjukskriver mig 7 dagar.
Fan va tröttsamt, jag vill jobba, tycker ju faktiskt att det är rätt kul, trivs ju rätt bra.
Senast igår var jag iväg till jobbet, mötte upp de andra utanför Kistamässan klockan 07.00, kände mig redo, snorig, hostig men redo.
2 timmar senare efter att ha lastat av lastbilarna, hängt trossen, satt upp lamporna och börjat lägga golv kommer jag på mig själv med huvudvärk, där va den dagen körd, pissdag!
Ha rman en gång kännt att man har huvudvärk är det ju över, då kommer man inte förbi.
Jag började bli irriterad, på huvudvärken, hostan, att behöva gå och snyta mig var 5 minut, hungern som började komma, törstig.. ..för att citera Thåström ”Faaan faaan faaaaan...” Det var ganska precis tankegången som gick i mitt huvud där under förmiddagen.
Lunchen kommen, kände mig lite bättre, huvudvärken hade lagt sig lite, om det sen berodd på det sänkta tempot, kaffet, maten eller bara att jag fick sitta ner en liten stund vet jag inte.
Gick efter lunchen ut i ett hårt och högt tempo för att vi fortfarande har rätt mycket kvar att pyssla med, som om jag visste, jag har varit borta sporadiskt i 2 veckor och har ingen vidare koll på nånting just nu vad gäller projekt.
Par timmar senare, sitter på en case, känner att svallvågen av febersvettningarna är kommen, jävla fan i helveteskitpiss! Aja, sitta 10 miunter och komma ner i varv så kanske det lämnar, det gjorde det, inte helt men vart mycket bättre. Jag arbetade vider i ett något lägre tempo, vi började närma oss klara, småpill kvar, koppla kablaget, sätta larm, snygga till, justera.
Nu är klockan 16, jag börjar kolla på klockan, känner att det är nu jag borde ha åkt hem och lagt mig i sängen istället för att stanna kvar och va tervlig med kunderna, hålla en fasad av trevlig, kompetent och välmående. Börjar hjälpa kunderna med uppackning av deras produkter, koppla på larm, ge instruktioner över hur montern funkar, av-larmning, lås och liknande.
Klockan hinner bli 18.33 innan vi har packat ut case'ar och överblivet material i lastbilarna, dagen gick rätt bra ändå, vi vart klara och kunderna lät nöjda, 3 montrar avbockade på listan. Men jag mår förjävligt vid den här tidpunkten, har inte ätit sedan 11.21, knappt druckit, snytat mig har jag knappt hunnit med, huvudvärken sträcker sig ner i nacken och kanske till och med vidare ner i ryggen, jag är trött, kanske lite snurrig, febern är nog inte hög men den är där.
Jag börjar åka hemmåt, under färden hem överväger jag att stanna hemma under morgondagen, för det är en jävla pina att jobba såhär, allt man tänker på är hur pissigt man mår, fokus på projektet är noll, man gör lika lite nytta som om man varit en 14 årig praktikant på hjärtkirurgin, känns det som ialfall, antagligen inte iom att jag är rätt duktig på det jag gör, men det är känslan jag får. Jag bestämmer mig snart för att åka till akuten, jag hade ju försökt få kontakt med vårdcentralen under dagen ett par gånger, men det var ju lika hopplöst som vanligt, bortkopplad eller så kom man till växeln där de ber en försöka igen.
Jag parkerade utanför akademiska sjukhuset i Uppsala, Akuten, känns så jävla löjligt att åka dit när man är förkyld, men nu har jag fan lessnat, betalar parkeringsavgiften, tänker för mig själv när jag betalar på vilka jävla pengar dom borde tjäna med tanken på tiden det tar att faktiskt få hjälp..
Går in, anmäler mig och börjar förklara.
- Jag har varit förkyld... ...snart 3 veckor kanske, men det går inte över, vilket är rätt ovanligt för mig, det brukar kunna hålla i sig ett par dagar för att sedan bli bra, jag brukar nästan kunna jobba igenom det.
- Jaha, har du ont?
- Ja, ont i huvudet och nacken just nu, lite i bröstet och öronen när jag hostar.
- Ok, ja du har nog en förkylning, vanligt just nu, jag råder dig att åka till City Akuten nere på stan, vi har bara för mycket att göra just nu.
Tänker för mig själv ”Jaaaa, sjävklart, ska jag ner på stan och snurra, jävla fan, ska man betala en parkering till och behöva sitta i kö där också!”
- Ok.
Är allt jag säger och går sedan ut till min bil igen.
Ägnar en tanke åt att jag fortfarande har dubbdäck trots att våren är här och jag borde bytt i helgen, och att jag inte får åka med dem nere på stan, men jag är för less för att bry mig, jag bara åker.
På plats, 15 minuter senare, sitter i väntrummet, har gått igenom samma process som tidigare vid Akademiska, förklarat mitt tillstånd och betalt den jävla parkeringen.
1 timme och 15 minuter (!!!!) senare fick jag träffa en sjuksköterska, som efter samma frågor som receptionisten frågar mig om jag har bihåleinflammation.
Nu börjar det brinna i mig!
Försöker försiktigt uttrycka min känslor i ord.
- Jag har kommit hit för att jag undrar vad det är fel på mig, inte säga vad det är för fel på mig.
- Ja, men det låter som om du har problem med bihålorna, och har ju ont i huvudet(?)
Igen med frågetecknet på slutet..
- Ja, jag har ont i huvudet.
- Vad ska vi göra åt det då? Kan ju vara något virus bara, eftersom du har gått så länge.
- Vad gör jag nu då?
- Ja, du kan ju få träffa läkaren om du vill, men jag vet inte vad han kan göra om du har ett virus, det kan man ju inte behandla med antibiotika.
- Jag vill träffa läkaren.
Jag är sjuk, fysiskt, kanske mentalt.
Ångest och skamkänslor över att jag inte kan arbeta, när jag faktiskt har en chef som tror på mig och sträcker ut hakan för att jag ska få behålla mitt jobb så sviker jag honom igen, sjukskriver mig 7 dagar.
Fan va tröttsamt, jag vill jobba, tycker ju faktiskt att det är rätt kul, trivs ju rätt bra.
Senast igår var jag iväg till jobbet, mötte upp de andra utanför Kistamässan klockan 07.00, kände mig redo, snorig, hostig men redo.
2 timmar senare efter att ha lastat av lastbilarna, hängt trossen, satt upp lamporna och börjat lägga golv kommer jag på mig själv med huvudvärk, där va den dagen körd, pissdag!
Ha rman en gång kännt att man har huvudvärk är det ju över, då kommer man inte förbi.
Jag började bli irriterad, på huvudvärken, hostan, att behöva gå och snyta mig var 5 minut, hungern som började komma, törstig.. ..för att citera Thåström ”Faaan faaan faaaaan...” Det var ganska precis tankegången som gick i mitt huvud där under förmiddagen.
Lunchen kommen, kände mig lite bättre, huvudvärken hade lagt sig lite, om det sen berodd på det sänkta tempot, kaffet, maten eller bara att jag fick sitta ner en liten stund vet jag inte.
Gick efter lunchen ut i ett hårt och högt tempo för att vi fortfarande har rätt mycket kvar att pyssla med, som om jag visste, jag har varit borta sporadiskt i 2 veckor och har ingen vidare koll på nånting just nu vad gäller projekt.
Par timmar senare, sitter på en case, känner att svallvågen av febersvettningarna är kommen, jävla fan i helveteskitpiss! Aja, sitta 10 miunter och komma ner i varv så kanske det lämnar, det gjorde det, inte helt men vart mycket bättre. Jag arbetade vider i ett något lägre tempo, vi började närma oss klara, småpill kvar, koppla kablaget, sätta larm, snygga till, justera.
Nu är klockan 16, jag börjar kolla på klockan, känner att det är nu jag borde ha åkt hem och lagt mig i sängen istället för att stanna kvar och va tervlig med kunderna, hålla en fasad av trevlig, kompetent och välmående. Börjar hjälpa kunderna med uppackning av deras produkter, koppla på larm, ge instruktioner över hur montern funkar, av-larmning, lås och liknande.
Klockan hinner bli 18.33 innan vi har packat ut case'ar och överblivet material i lastbilarna, dagen gick rätt bra ändå, vi vart klara och kunderna lät nöjda, 3 montrar avbockade på listan. Men jag mår förjävligt vid den här tidpunkten, har inte ätit sedan 11.21, knappt druckit, snytat mig har jag knappt hunnit med, huvudvärken sträcker sig ner i nacken och kanske till och med vidare ner i ryggen, jag är trött, kanske lite snurrig, febern är nog inte hög men den är där.
Jag börjar åka hemmåt, under färden hem överväger jag att stanna hemma under morgondagen, för det är en jävla pina att jobba såhär, allt man tänker på är hur pissigt man mår, fokus på projektet är noll, man gör lika lite nytta som om man varit en 14 årig praktikant på hjärtkirurgin, känns det som ialfall, antagligen inte iom att jag är rätt duktig på det jag gör, men det är känslan jag får. Jag bestämmer mig snart för att åka till akuten, jag hade ju försökt få kontakt med vårdcentralen under dagen ett par gånger, men det var ju lika hopplöst som vanligt, bortkopplad eller så kom man till växeln där de ber en försöka igen.
Jag parkerade utanför akademiska sjukhuset i Uppsala, Akuten, känns så jävla löjligt att åka dit när man är förkyld, men nu har jag fan lessnat, betalar parkeringsavgiften, tänker för mig själv när jag betalar på vilka jävla pengar dom borde tjäna med tanken på tiden det tar att faktiskt få hjälp..
Går in, anmäler mig och börjar förklara.
- Jag har varit förkyld... ...snart 3 veckor kanske, men det går inte över, vilket är rätt ovanligt för mig, det brukar kunna hålla i sig ett par dagar för att sedan bli bra, jag brukar nästan kunna jobba igenom det.
- Jaha, har du ont?
- Ja, ont i huvudet och nacken just nu, lite i bröstet och öronen när jag hostar.
- Ok, ja du har nog en förkylning, vanligt just nu, jag råder dig att åka till City Akuten nere på stan, vi har bara för mycket att göra just nu.
Tänker för mig själv ”Jaaaa, sjävklart, ska jag ner på stan och snurra, jävla fan, ska man betala en parkering till och behöva sitta i kö där också!”
- Ok.
Är allt jag säger och går sedan ut till min bil igen.
Ägnar en tanke åt att jag fortfarande har dubbdäck trots att våren är här och jag borde bytt i helgen, och att jag inte får åka med dem nere på stan, men jag är för less för att bry mig, jag bara åker.
På plats, 15 minuter senare, sitter i väntrummet, har gått igenom samma process som tidigare vid Akademiska, förklarat mitt tillstånd och betalt den jävla parkeringen.
1 timme och 15 minuter (!!!!) senare fick jag träffa en sjuksköterska, som efter samma frågor som receptionisten frågar mig om jag har bihåleinflammation.
Nu börjar det brinna i mig!
Försöker försiktigt uttrycka min känslor i ord.
- Jag har kommit hit för att jag undrar vad det är fel på mig, inte säga vad det är för fel på mig.
- Ja, men det låter som om du har problem med bihålorna, och har ju ont i huvudet(?)
Igen med frågetecknet på slutet..
- Ja, jag har ont i huvudet.
- Vad ska vi göra åt det då? Kan ju vara något virus bara, eftersom du har gått så länge.
- Vad gör jag nu då?
- Ja, du kan ju få träffa läkaren om du vill, men jag vet inte vad han kan göra om du har ett virus, det kan man ju inte behandla med antibiotika.
- Jag vill träffa läkaren.
25 minuter senare kommer en läkare och hämtar mig, Alawed Shibababbaiiafalla (typ)
5 snabba tester och 5 snabba frågor och han konstaterar att mitt tillstånd är, citat ”Allmänt sjuk, troligt virus”
Jag blir ordinerad Nasonex, nässpray med cortison, samt slemlösande hostmedecin och Ipren.
Än en gång frågar jag.
-vad ska jag göra nu då?
-Vad menar du?
-Ska jag vila? Ska jag jobba på som vanligt? Jag har förklarat att jag varit hemma en del redan så ska jag vila behöver jag någon sorts intyg på att jag är ”allmänt sjuk”.
-Jag fixar, gå till apoteket så länge.
-Ok.
Jag går ner till apoteket, som naturligtvis stängt för 3 minuter sedan, vänder och går tillbaka.
Doktorn har nu skrivit ut en sjuksrivning på 7 dagar, motiverad av att jag är ”allmänt sjuk” och behöver vila.
Onsdag morgon är kommen och jag ringer till min chef för att försöka förklara situationen.
Jag skäms, jag har redan varit borta stora delar av de senaste 2 veckorna och nu ska jag vara borta en hel till.
Jag vet att vi har mycket på att göra på jobbet, att jag är borta ställer ju till det, får ångest.
Inte mer än 3 veckor sedan så stack han ut hakan för att jag skulle få vara kvar när de sa upp åtskilliga personer på företaget, känns så jävla pissigt att lämna honom i sticket då, men vad fan ska jag göra?
Jag förklarar hur det ligger till, samtidigt som han håller med så beklagar han sig över hur jävligt det ser ut med så mycket sjukdagar när han får spendera sina dagar med att motivera varför jag ska vara kvar som snickare på företaget.
Enda jag har att säga som svar är ”Ja...”
Egentligen tänker jag bara ”Vad fan ska jag göra? Jag mår inte bra!”
Vart ett förvånansvärt långt samtal, som bara resulterade i att jag fick ångest för att jag sätter honom i skiten och gör mig orolig över min framtid på företaget.
Hur och när ska jag ta upp den där semestern som de verkat glömma bort att jag sökte om straxt före jag vart uppsagd? Jag har varit sjuk 3 veckor nästan, sedan får jag lyssna på hur jävla körigt det är och hur mycket folk som saknas, sedan ska jag ta semester? Faaan..
5 snabba tester och 5 snabba frågor och han konstaterar att mitt tillstånd är, citat ”Allmänt sjuk, troligt virus”
Jag blir ordinerad Nasonex, nässpray med cortison, samt slemlösande hostmedecin och Ipren.
Än en gång frågar jag.
-vad ska jag göra nu då?
-Vad menar du?
-Ska jag vila? Ska jag jobba på som vanligt? Jag har förklarat att jag varit hemma en del redan så ska jag vila behöver jag någon sorts intyg på att jag är ”allmänt sjuk”.
-Jag fixar, gå till apoteket så länge.
-Ok.
Jag går ner till apoteket, som naturligtvis stängt för 3 minuter sedan, vänder och går tillbaka.
Doktorn har nu skrivit ut en sjuksrivning på 7 dagar, motiverad av att jag är ”allmänt sjuk” och behöver vila.
Onsdag morgon är kommen och jag ringer till min chef för att försöka förklara situationen.
Jag skäms, jag har redan varit borta stora delar av de senaste 2 veckorna och nu ska jag vara borta en hel till.
Jag vet att vi har mycket på att göra på jobbet, att jag är borta ställer ju till det, får ångest.
Inte mer än 3 veckor sedan så stack han ut hakan för att jag skulle få vara kvar när de sa upp åtskilliga personer på företaget, känns så jävla pissigt att lämna honom i sticket då, men vad fan ska jag göra?
Jag förklarar hur det ligger till, samtidigt som han håller med så beklagar han sig över hur jävligt det ser ut med så mycket sjukdagar när han får spendera sina dagar med att motivera varför jag ska vara kvar som snickare på företaget.
Enda jag har att säga som svar är ”Ja...”
Egentligen tänker jag bara ”Vad fan ska jag göra? Jag mår inte bra!”
Vart ett förvånansvärt långt samtal, som bara resulterade i att jag fick ångest för att jag sätter honom i skiten och gör mig orolig över min framtid på företaget.
Hur och när ska jag ta upp den där semestern som de verkat glömma bort att jag sökte om straxt före jag vart uppsagd? Jag har varit sjuk 3 veckor nästan, sedan får jag lyssna på hur jävla körigt det är och hur mycket folk som saknas, sedan ska jag ta semester? Faaan..
Jag erbjuder också en bild på Stalin som retas.
